Happy New Year Nu är det dags att summera året som gått. Jag skrattade alltid åt min far som sa att åren går bara fortare ju äldre man blir. Tror faktiskt att han har rätt. Det har varit ett år med många nya intryck. VM i England var nog det bästa, vilken arrangemang synd bara på vädret. Tvåa på SM var ochså en höjdare, lilla Bell som alltid har varit andra hund men just i år har hon gått bättre än någonsin vi kom ju även till final i Skandinavian champion i Finland. Finland var nog den stora bedriften då hade vi varit i Wales och tränat och tävlat i två veckor, direkt efter det åkte vi på Botnia cup uppe i norra Sverige. Hela tiden fick Bell gå för fullt i alla tävlingar för hon skulle inte starta i Finland, hon var bara reserv. Men ett par dagar innan ringde Lotti och sa att vi var med. Bell var trött men gjorde bra ifrån sig, de var en prestation. Mikael har gjort en bra säsong, även i år var han med till final på SM, vet inte hur de bär sig åt . Han började bra i Danmark i våras med sin fina runda och slog flera av den europeiska eliten. Den berömda look backen att inte förglömma. Flera bra placeringar under Botnia veckan. Han säger att han vilar sig i form. Ja kanske det ja.... Tre nya hundar har vi köpt Don, Liz och Zue. Jed har fått bli pensionär, han har ont i sin rygg om man håller på med han och vallar, så han får ta det lugnt vilket han inte alls tycker om. Det är svårt när man ska hålla igen och de inte alls vill det själva. Fåren har gett oss många fina lamm, som nu är slaktade eller sålda som avelsdjur. Vi har beslutat att dra ner en del då det inte ger lika bra ekonomiskt, kraftfoder stiger i pris och övriga kostnader stiger oxå medan slaktpriset är detsamma. Så det blir färre djur under 2012 vilket oxå ger mindre jobb. Detta gör att det blir mer tid för annat vilket är bra. Så visst har det varit ett bra år 2011, ny ser vi fram mot 2012 och nya äventyr. Tänk vad roligt vi ska ha då. Vi har redan planerat in en del roliga saker. Så därför önskar jag er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.
November Har inte hänt så mycket fåren är scannade och det kommer att bli många fina lamm. Över två lamm per tacka vilket är många när det gäller den tidiga lammningen i januari. Zue är opererad mot OCD på höger sida. Hon skall hållas i stillhet i 1,5 månad. När jag hämtade henne dagen efter operationen for hon omkring som en studsboll, hur det nu ska gå och hålla henne still. Koppel promenader i början sedan kan hon vara lös en del men inget springande. Tror inte de vet vad en Border Collie har i energi. Vi får kämpa på för hon är en härlig liten rackare, redan släppt på fåren och det såg fint ut. Fördelen med OCD är att de blir bra när man opererat dem, om hon nu inte lyckas att studsa sönder något. Bobby har varit här en vecka och haft kurser. Många har varit här och tränat för honom, alla får med sig något över vintern att träna på. Själv gick jag en dag tyckte att träningen jag gjort har varit bra så jag kände mig relativt nöjd innan vi började träna. Men visst det finns alltid att fila på. På något sätt känns det som han höjer ribban hela tiden undrar om man kan bli fulltränad någon gång. Tror inte det för hela tiden är det något nytt. Han är otrolig på att kunna fokusera och komma på lösningar, preparera för det som inte ska hända ifall det skulle hända. Efter den dagen kände man sig som en nybörjare igen. Thats life....... En liten släktträff med Tais syskon hade vi i början av november. Himla roligt att se dem ihop, att en kull kan bli så jämn är ganska otroligt. Man ser likheter i arbete och beteende. En mycket trevlig helg med mycket träning blev det. Lycka till över vintern, vi syns säkert till våren igen. En kurs på Lekeberga över torsdag och fredag med ett avslut med tävling och vallhundsprov över helgen var ett mycket trevligt upplägg. Det var Nancy och hennes valpköpare som var där. Det är ett mkt härligt gäng och de är så himla duktiga. De gör framsteg som bara den hela tiden, roligt att se hur mycket bättre alla gör hela tiden. Vi har gått från nybörjar stadie till riktiga proffs sedan i våras, flera av dem har klarat vallhundsprov och de som inte klarat kommer göra det nästa år. Just detta att avsluta med vallhundsprov var mycket bra. Nu hann vi träna på de momenten som skulle komma i VP klassen, vilket gjorde att de fick en säkerhet och självförtroende. Kanon kul att jobba med ett sådant gäng. Under dessa dagar var Johanna med och passade våra hundar och tränade lite med Spot, hon är en pärla man kan alltid lita på henne. Tyvärr var det nog inte så roligt för henne under tävlingen för då hade vi fullt upp.
Oktober SM på Koberg, eftersom Vallhundsringen var arrangör var det mycket som skulle göras innan. Trots att det planerats sedan ett år tillbaka så är det så mycket som ska göras det sista. Då många av oss varit iväg på VM resan till England var det ett tungt lass för dem som var kvar hemma. Alla visste att det gällde att hugga i så fort vi kom hem. Vi var hemma precis en vecka innan SM, och det hade regnat så det stod hur mycket vatten som helst på fältet där vi skulle vara. Mikael och jag for runt och försökte hjälpa till, det var saker hela tiden. En kväll stod vi med LO och Lotta och skulle försöka få upp skyltarna vi försökte skynda oss för det var nästan mörkt, kallt som bara den och inget som gick som vi tänkt oss. Åkern var jättevåt det bara klafsade om fötterna, just då kändes det inte som att man skulle kunna ställa upp och tävla själv. Man var ganska trött på det hela. Helst skulle man ju förbereda sig själv och hundarna en del, det var trots allt SM. En gång hann jag ut och körde lite men det kändes inte speciellt väl förberett. Jag visste att dom löd iallafall.
De e bara å kör som Stenmark sa. Kvaldagen kom, alla var nog ganska spända på om det skulle fungera. På något sätt hade vi tumme med vädret för det var uppehåll hela veckan innan så det torkade upp och kändes fint på fältet. När tio ekipage gått och allt fungerade var vi nog ganska många som drog en suck av lättnad. Det var svårt, men det ska det vara på ett SM. Vi hade ett rejält drag i framdrivningen som ställde till det för många. Hundarna var tvugna att greppa djuren rejält annars var man borta. Sedan skulle man driva djuren förbi sig för drivningen låg bakom podiet. Där såg man att många hundar tog för självklart att djuren skulle runda en som på en vanlig tävling. Bell hade lite svårigheter i framdrivningen då hon kan få svårt att gå på ordentligt när det blir rejält drag. Tyckte nog att vi fick till en hyfsad runda trots allt. Eftersom vi gick ut som nr 3 var det en lång dag framför oss. Lass och Mikael gjorde ochså en bra runda en av de bättre faktiskt, då det var längre fram på dagen kändes det som att de borde kunna gå vidare. Ross startar sent, där gäller det att ladda om för att kunna göra bra ifrån sig. Men är det något som han är bra på så är det att greppa djur. Mycket riktigt han gjorde bra ifrån sig. Vi var med till dag två både Mikael och jag, och jag hade två hundar med. Semifinalen är de trettio bästa med på. Bell startar tidigt som nummer 6, man startar omvänd ordning den som ligger bäst till dag 1 startar sist dag 2. Denna dag ligger banan åt ett annat håll. Först får vi vänta då det är så dimmigt att det inte går att se fåren, när vi sedan börjar är det fortfarande rätt dimmigt men man ser djuren iallafall. Ser fortfarande svårt ut flera som bryter i början där. Rätt som det var gick en bra, det var Roger han gick precis innan mig, vet att jag tänkte då, det ska bara gå vi ska till final. Hade faktiskt på mig min Zlatan tröja den brukar ge tur. Zlatan är en vinnare då är vi vinnare!!! Herregud va bra hon gick, jag bara njöt när jag stod där. När vi kom till delning, fålla och singling kände jag att hon var trött så där gällde att jag jobbade mycket. Det är inte hennes favoriter att dela och singla men vi fick till det. Nu var det vad de andra kunde prestera som bestämde om vi var med eller inte. Efter ett tag förstod jag att vi gjort en mycket bra runda vi var med i toppen. När Ross skulle gå stod jag och velade lite om jag skulle skicka höger eller vänster. Bell skickade jag höger och hon blev lite vid, men skicka till vänster kommer han försvinna bakom en kulle, hmm dessa beslut. Han gjorde ju så bra på VM så han borde kunna gå vänster, så fick det bli. Vilket naturligtvis var fel av mig. Han tappade djuren ur sikte och jag såg honom inte förrän det var för sent att hjälpa honom. Vi fick ett snett upptag och han tappade lite balans och kände sig nog lite fel ute och detta gjorde att han låg på lite för hårt för dessa djuren. När vi sedan kom på crossen var det en tacka som tyckte att nä nu får det vara nog. Hon gjorde ett försök att bryta sig ut men då var han snabbt där, sedan försökte hon stånga honom. Han är ju underbar i dessa ögonblick för han väntar trycker händer inget, väntar när sedan tackan bestämmer sig för att stånga honom står han bara still och väntar knipsar till henne väntar till hon vänder och går, sedan fortsätter han som inget har hänt. Tyvärr tog detta tid och det finns inte plats för det, tiden gick ut för oss i delningen. Jag var jättenöjd ändå, detta var hans första SM. Han kommer att vara med fler gånger. Mikael och Lass gjorde en bra runda igen, vet inte hur de bär sig åt. Hon känns totalt off ibland Lass, men så fort det gäller ligger hon på topp. Helt otroligt vi blir 6a jag och Bell i semin, Mikael och Lass är oxå med, nu är det hem och vila.
Finalen strålande väder, solen har varit med oss alla dagarna. Nu är det stor bana som gäller, dubbelhämt och sortering. Stefan går ut som nr1, det såg inte helt omöjligt ut men vi har tillbaka draget då andra hämtet är samma som kvalbanan dag 1. Vi hade det svårt där Bell och jag så vi får försöka ligga på ordentligt. Look back är hon bra på även om det är dolt så det bekymrade mig inte, det var draget som kan ställa till det. Zlatan tröjan är på. Nu är det bara att köra, första hämtet gick bra lite av linjen men inte så farligt. Slår över henne för look back, hon går genast iväg men slår för långt, en signal in och sedan går hon rakt bakåt som hon ska. Så fort hon är bakom djuren så upp och på för att få upp dem, så de inte kan känna att de kan dra. Det tog lite tid men det gick ungefär som jag tänkt mig, vi missade grinden med några djur, de flesta innan hade missat helt. När det är så många djur i flocken går det ganska tungt så det gäller att hon ligger på hela tiden. Drivningen såg jättebra ut hon jobbade som jag ville och var med mig hela tiden. Nu var vi framme vi sortering "typ Bells hatobjekt". Allt som har med att dela djur är inge bra tycker Bell. Så nu var det mitt jobb att få isär djuren. Tycker nog att jag jobbade på bra men det var en rackare som ska vara kvar men ville dra till andra flocken hela tiden. Där ställde Bell upp och tog tillbacka den, men här gick tiden ut. Skit ochså när vi gjort så bra det andra.
Lass och Mikael gick ut, fick till ett bra 1a hämt och hon tog look back efter ett par tillrättavisningar. Därefter blev framdrivingen för tung och jag tror hon var för trött så de fick tappad flock när djuren kom utanför banan. De har varit i final i år igen bara det är en bedrift. Spänningen var stor i prisutdelningen när den ena efter den andra gick fram utan att vi ropades upp kändes det rätt bra. Nu var vi bara tre kvar, veteranen Henrik, Roger och jag. Trodde själv att Roger skulle vinna då han gjort alla moment relativt bra och vi hade ingen sortering eller fålla. Roger och Sid vinner SM på Koberg, jag och Bell två, Henrik och Bozz trea. Underbart det går inte att beskriva riktigt. Tack alla som har grattat....ni är underbara, det är så himla roligt. September World Trial det var det stora målet att ta sig dit. Det var precis att vi kom med, men nu är vi där. Jag har anmält Ross som alternativhund och det blir han som kommer att starta. Vi åker över en vecka innan för att träna och känna på djuren, då de reagerar lite annorlunda än våra. Vi är tre bilar som slår följe. Anders har kört ner någon dag innan från Luleå för att slå följe med oss och Katia. Nere i Helsingborg ska vi möta upp Birger, Laila och Tomas. När vi åker är det rikligt med regn och nästan storm så det är svårt att köra, det blir inte bättre av att servon lagt av i vår bil heller. Perfektare taiming kan man nog inte ha, när vi kör förbi avfarten till E4 tänkte vi kontakta Birger men då var han helt plötsligt framför oss. Torsdag morgon åker vi iland i England. Allt har varit lugnt och vi har bra väder. Alla var nog lite sugna på att få träna, man blir det när man kommer dit. Men vi gav oss av upp på toppen för att titta på utsikten, man vet nämligen aldrig hur länge vädret håller i sig. Då det var ganska många hos Bobby kunde man inte hålla på hur mycket som helst. Det var verkligen enda dagen med fint väder när vi kom. Under helgen drabbades vi av stormen Katia "alltså inte vår Katia" och den var inte nådig. Vi var näst intill instängda då det regnade så allt bara flöt, vägen stod under vatten och det blåste så man kunde inte gå ut. Allt lugnade ner sig så vi kunde åka ner mot tävlingsplatsen på tisdagen. Nu var alla väldigt spända på hur det skulle se ut.
Det var lera och sönderblåsta tält, det var inget roligt att arrangera en tävling och bli drabbad av Katia ett par dagar innan. Alla tält som stod uppe innan hade blåst ner och man höll på att lägga ut plåtar för bilarna att köra på då det mesta flöt. Vilken sörja, och det skulle bli värre. Tävlingsfälten såg bra ut och man är ju alltid spänd på att se hur det fältet jag ska tävla på ser ut. Jag och Anders hade ett jättefint fält som vi skulle tävla på. Det såg lovande ut, kände att det kunde passa oss. Sedan hänger mycket på djuren och så måste man ha lite tur. WM är stort det är parader genom staden och en massa runt omkring som gör det till en stor folkfest. Under torsdagen går halva gänget så då gäller det att vara där och heja på dem. Alla gör bra ifrån sig, inget toppresultat men de ligger i mitten, det är många mycket bra som är där. Man ser även en del topp handler som missar så det är inte lätt. Ingen som gick på fredagen kom med till semifinalen. Nu är det fredagen som gäller. Vi som går på fredagen har hunnit titta en del och har förhopningsvis viss hjälp av det. Nu är man lite egoistisk och kollar bara på sitt fält för att kunna fokusera ordentligt. Har nog aldrig kännt mig så laddad som inför detta, kändes som att det skulle kunna gå att köra bra här. Mycket spelar in du måste ha lite tur ochså. Fram på dagen började det att regna vilket gjorde att det var svårt att se ordentligt. När Ross och jag skulle ut regnade det rejält, jag hade tagit av mig regnjackan för att kunna röra mig lättare och nu var jag genomvåt. Jim E var himla gullig och kom och höll ett paraply över mig när jag stod där i sörjan och väntade på min tur. Man tappar fokus lite när det blir så.
Det är vår tur.....fy sjutton nu var det nervöst. Ross ville bara iväg så jag fick verkligen säga till honom att ta det lugnt. Djuren måste få komma på plats. Han går iväg och tar en lagom båge, där stack djuren åt sidan vilket gjorde att han inte fick till något bra upptag. Det rullade på bra nerför men han gjorde som jag sa. Försökte slå ner på takten en gång och då stack djuren ut på sidan direkt, det är många beslut och fort går det. Vi får dem runt oss och nu gick det lugnt och stilla, första benet bra crozzen börjar bra sedan ska de upp för en kulle till grinden här börjar de springa igen, men Ross han är snabb och tar tillbaka dem igen. Ner till delningsringen med dem för att dela, jäkla vad kittsliga de är. De stampar åt en annnan ochså om man kommer för nära, där fick vi till en bra delning. Fållan.. nu drar vi tjejer man kan nästan höra dem de försöker på alla sätt att komma undan, men vi är snabba och här har jag stor hjälp av att han vet vad han ska göra. In kommer de ut igen och tillbaka till ringen. Singling hmm det här har gått ganska bra får vi till det här kan det gå vägen. Ross är duktig på att hålla djur, så trots att jag såg att hon var besvärlig så bestämde jag mig för att ta chansen när jag fick den. FEL, fel beslut hon försöker hoppa över honom, han går upp för att ta henne och jag skriker ner och vi missar, så vi börjar om och får till det bra. Hade det inte varit för den där singlingen kunde vi gått vidare men nu blev det inte så. Henrik fick två poäng mer än mig och var ochså väldigt nära, vi kommer tillbaka en annan gång. Tyvärr ingen svensk i semifinalen men en dansk och två norrmän. Nu ska vi njuta i stället. Årets vinnare blir Becca från Irland en underbar hund som har vissat vad hon och husse går för många gånger innan.
Augusti Lottie ringer och säger att även Bell är med till Nordiska i Finland. Hur ska hon orka det som gått så mycket nu. Vi åker på onsdagen upp till Stockholm för att gå på färjan där. Tävlingen går utanför Solero ca 12 mil från Åbo. Anländer till tävlingsplatsen efter en del "felkörningar", jätteplatt fält ser ut som de klippt gräset med en gräsklippare. Hur sjutton ska man kunna se några linjer här finns inget på marken att gå efter. Fredag morgon strålande solsken det kan bara bli en bra dag. Startar Jed först han gör ett bra hämt, sedan vill han inte lyssna riktigt så det blir alldeles för mycket av. Djuren är oberäkneliga det är lamm så man vet inte var man har dem. Det är nog vanligt arbete som gäller, ligga på och fokusera hela tiden. Bell gör hyfsat bra ifrån sig, känner att jag måste lite på henne hon vet vad hon ska göra. Samtidigt gäller det att göra bra ifrån sig i två dagar för att komma till final. Det var många som ramlade igenom för att de inte kunde hantera lamm vilket gjorde att det blev en stor utmaning. Bell och jag ligger bra till inför morgondagen. Det är riktigt varmt så kyltäckena kom väl till pass. Tycker att det hjälpt Bell en hel del då hon är väldigt värmekänslig. Andra dagen samma solsken och värme, lite tryckande vilket gör att det blir åska så småningom. Ingen av mina hundar bryr sig om åska så det gör inget. Jed vill inte alls som jag vill så där blir det inga höga poäng. Bell går verkligen kanon gör samma som dag ett, lita på henne och hon är med på allt, till och med delningen gick hyfsat. Vi är i final!!!! Lilla Bell hon klättrar uppåt hela tiden. Final i Skandinavian champion det är inte illa. Fem svenskar i final inte illa alls. Vi gör bra på banan kunde varit med lite bättre i andra utgången men är det så platt är det svårt att se om de ligger rätt hon slog ut när jag visslade med det var lite sent så det blir tajt i upptaget. Sedan blir det stopp i sorteringen, hon var så himla trött att jag hade svårt att få upp henne när hon lagt sig. Jag är jättenöjd med henne, hon har presterat långt över mina förväntningar. Upplägget var inte det bästa, man ska inte hålla på med dem så mycket innan en stor tävling som jag gjort, men hon skulle ju igentligen inte vara med. Vi kan åka hem mycket nöjda och nu ska hon få vila lilla Bellan.
Continental blev en stor mycket lyckad fest. Vilken tävling vi fick till, djuren var kanon banan svår men inte omöjlig publiken härlig. Vilket lag, det var fem svenskar i final. Läs mer på deras hemsida. Juli Juli betyder semester. I år åker vi över till Wales för att träna hund umgås med vänner och tävla lite grann. Vi har hyrt Angie och Kelvyns stuga i två veckor. Den är verkligen kanon, rekomenderas... mysig miljö, väldigt off vilket vi tycker om, det ger ett lugn inga bilar som hörs. Bra träningsmöjlighet med hundarna, man går bara rätt ut från huset till träningshagen. Kan det bli bättre. Sedan att vi hade tur med vädret gör ju inte det hela sämre. Vi hälsade på Rona o John ett antal gånger, de är alltid lika trevliga att träffa. Det är roligt att se när de tränar sina hundar och se hur de gör.
Då det inte är så många tävlingar vid den här tiden blir det bara några stycken. I och med att World Trial anordnas i år är alla banor fullbanor alltså delning, fålla och singel. Allt för att de ska vara på topp i september. En av tävlingarna vi åkte på var en fin bana 450 m hämt relativt lång drivning med delning fålla o singel. Djuren var som många gånger där, att de testade hundarna, det gällde att komma rätt med en gång. Jag hade lite tur och fick ställa upp med tre hundar. Bell gick bra fram till delningen "som vanligt", de var svårdelade så där blev det stopp. Jed låg på lite för hårt så vi kom bara till fållan sedan fick de nog. Mikael gick ut med Lass och började mycket bra men fick en tacka som drog i drivningen. Har man otur kan sådant hända, men oftast är det inte någon big deal då man åker till nästa tävling i stället här. Start avgiften är låg oftast bara några pund och inte många kilometer i mellan. Så man kör på bara. Ross gick jättebra så vi kom 6a på denna tävlingen. Han kändes verkligen kanon var med på varje rörelse och varje signal. Det var flera som kom fram och tyckte han gjort ett bra jobb. Vi träffade även Karin och Paul här. Paul gjorde en uppvisnings runda med sin hund kan inte komma ihåg vilken det var av dem, men det var riktigt bra. Tror han kom tvåa på det, tänk om jag har fel och han vann, men tror det var så.
Mikael hade fullt upp då han bestämt sig för att försöka köpa en ettåring, så det var mycket kikande runt på hundar. Som tur var hade vi Rona till hjälp. Så efter ett tag hade han bestämt sig och den nya hunden heter Don. Korthårig ganska mörk hane med mycket energi. Han är hur cool som helst inga problem där inte med andra människor eller att åka bil ihop med en hel hög andra hundar. Vi hoppas detta blir bra.
Vi hann även titta på ett par valpar hos Julie Baggot och hennes man. De var uppfödda i en bra miljö och mycket hanterade. Mycket trevliga valpar allihop. Så där fick det bli en liten Liz och Zue som kommer i augusti. Nästa tävlingshelg var uppe i norra Wales, så då passade vi på att hälsa på Karin och Paul där uppe. De lever på att träna hundar, vilket kan tyckas som ett drömscenario men det är nog inte alltid helt lätt. Det var mycket trevligt oxh vi hade några bra dagar där uppe. Tävlingen var svår men rolig och tog lång tid. Då vädret slog om och blev väldigt kallt frös man som bara den. Mikael gjorde en kanon runda, men han velade lite i delningen och där rök de poängen som kunde tagit honom till final, men så nära var det.
En halv dag hann vi spendera på Royal Welsh show vilket verkligen var en upplevelse. Synd kunde lagt mer tid där, men vi hade en båt att passa så det var bara att åka. Vi var inte hemma mer än två dagar innan vi drog upp på Botnia cup veckan. Jättebra tävlingar, lite annorlunda djur än vi har här nere men mycket bra arrangemang. Det var en ny sida av Sverige ochså vi fick se, har aldrig varit så högt upp innan. När vi åkte upp till Anders körde vi inlandsvägen vilket var en upplevelse. Ödemark med en och annan ren. Vi bor i ett mycket vackert land. Mikael gjorde flera bra placeringar med Lass och jag körde Bell, Tai och Spot. Ross fick vila då han var trött av resandet och träningen. Vi fick några fina placeringar hela bunten så vi kunde åka hem nöjda. Det var en härlig resa vi kommer nog göra om den.
Juni Under juni rulla allt på som vanligt. Vi jobbar och tränar lite hund. Tar ensilage till djuren, flyttar och avmaskar lamm. Då vi är med och hjälper till en del inför Continental hos Åsa o Bosse på Christinehof, åkte vi en sväng till Skåne några dagar. Medan alla andra hade möten kunde jag vara ute och träna en del vilket var trevligt då de har så jättefina marker och får. Sedan var det en del planering inför tävlingen.
Maj Ross och Nova har fått en kull valpar den 3/5 fem hanar och två tikar. Vi återkommer med mer info om detta.
Jag fattar inte vad tiden tar vägen. Allt snurrar bara fortare hela tiden. Tackorna är klara alla utan en ungtacka som inte vill få ur sig sitt lamm. Det har fungerat bra förutom en del av pälsarna som har fått för sig att de inte ska ha sina lamm. Då får man vara där och passa så att de får mat hela tiden. De flesta har kommit över sina avig sidor och tar sina lamm efter någon vecka. Men två flask lamm blev det. Det är otroligt hur stygga de kan bli när de får för sig något, man tycker det är ju deras lamm de har själva fött dem. Visst bra moderskänslor brukar man säga att pälsarna har men det vet i sjutton om jag håller med. Nu väntar vi på att gräset ska börja växa, det är så himla torrt och kallt att det inte kommer någon stans. Tackorna känner att det är på gång och skriker än värre när det börjar lukta grönt, men räcker inte maten så är det inte lönt att släppa dem. I morse hade vi -5 grader allt var fruset, och i går låg det snö när vi kom ut på morgonen. Det är allt lite bistert att få ut de små lammen när det är så. Men det kommer säkert värme igen. Sista dagarna i april var det tävling i Skåne på Öveds kloster både IK 1 och IK 2. Tävlade Ross, Bell och Spot. Lilla Spot gjorde bra ifrån sig en dag och fick 51 p, nästa dag bröt vi. Det var en naturbana med stigar och vatten vilket gjorde det extra roligt, djuren var svåra och mycket drag men inget är omöjligt. Det var en utmaning verkligen. Ross gick super båda dagarna han känns så himla stabil och du kan lita på att han gör vad han kan för att hjälpa till. Bell gick oxå bra men en dag fick vi bryta då jag rundade stolpen på fel håll. Man förlorar så mkt poäng då att det inte är lönt att fortsätta, det är bättre att spara på krafterna till nästa gång och någonstans är jag himla orolig att hon ska skada sig igen så jag håller igen. Dag två gick hon riktigt bra men då kom det tillbaka att hon inte skulle gå in i delningen så då förlorade vi där. Men jag är jätte nöjd med dem alla tre Ross vann en dag 5:a en dag Bell 6:a utan delning och lille Spot gick runt på en svår bana. Mina fina hundar jag är stolt över dem.
Påskveckan åkte jag iväg och höll kurs på Lekeberga, ett gäng tjejer som var mkt taggade och visste vad dom ville. Dem kommer vi att få se mer av i framtiden. Det var ett härligt gäng och tränings sugna var de. Tyckte vi fick till bra resultat på de dagarna vi var där. Ska bli roligt att se dem igen i juni. Det gäller att jag tränar oxå för de kommer att göra det. Supertjejer!!! Efter detta kommer jag hem för att åka och tävla i Sandhem. Premiär och vilken Premiär sedan, allt gick i 300 runt banan och var alldeles för svårt. Vi lägger det bakom oss, förtränger det helt det har inte hänt. Nya mål väntar. Mars Det är inte klokt nu har snart större delen av mars oxså sprungit i väg. Våren är på gång det bara är så, nu har vi bestämt det. Vi vill börja vara ute och träna hundar att fåren ska kunna komma ut och sträcka på sig. Vi vill se blommor och grönt gräs vi bara längtar nuuu, vinterna har varit så himla lång. Johanna har varit här och praktiserat får och hundträning. Hon fick vara med om en explosion av lamm när finullarna satte igång. Tre, fyra och till och med fem lamm var det någon tacka som fick. Det var mycket pyssel med dem hela tiden och Johanna var verkligen en klippa på detta. Sedan var hon duktig på hund ochså. Spot fick mycket träning de dagarna och det gick riktigt bra, den tjejen vet vad hon vill. Så himla roligt att se hur de utvecklades hela veckan. Vi hann med en massa roliga saker, massor av fina kort tog vi ochså, ska lägga ut en del här. Sedan var Bobby här en vecka. Det är träning som heter duga när han kommer. Det där som man har trott verkligen satt där får man tänka om och gå på igen. Men gud vad nyttigt det är. Så det är bara på det igen.
Februari Alla tackor i första gruppen har lammat färdigt. Resultat över förväntan endast tre lamm har vi mist. Nu är det säkert som så att det kommer gå åt skogen i nästa omgång istället men det tar vi då. Nu är alla pigga och växer som bara den. Det är nästan skrämmande hur fort de växer. Strömma skolan har varit och hämtat sina nya tackor. Vi önskar dem lycka till med de nya damerna, kommer hålla vis kontakt så vi får höra hur det går för dem. Även de som flyttade till Gustav i Gråbo har börjat lamma och det har hittils gått bra. Gustav är ny på får men har tidigare jobbat med nöt så han kommer lösa detta galant. Även honom önskar vi lycka till och kommer hålla kontakt med så vi får höra hur det går. Vintern håller faktiskt på att tappa sitt grepp, dagarna är ljusare och något varmare hela tiden. För varje dag som går är vi lite närmare våren nu. Längtar verkligen efter vår.
Har börjat och planera alla resor som vi kommer att göra under augusti och september. Störst är ju World trial i England naturligtvis. Vi har bokat boende och resan över då det kommer vara många som åker blir det fort fullt. Känns verkligen roligt att få ställa upp på en så stor tävling. Nu gäller det att förbereda sig och att inga skador kommer. Finland blir det i augusti det ska ochså bli väldigt spännande. Har aldrig varit över och vallat där så det ska bli en ny erfarenhet. Hundarna är fantastiska, tänk vad mycket vi får se och uppleva genom dem. Nya vänner över hela världen. Då det fortfarande är isigt får man ta det lugnt med träningen. Unghundarna får sig ett pass då och då. Lilla Tai kommer sig bra, jag är så nöjd med henne. Hon är nog inte riktigt så snabb som Ross på att lära sig komandon men hon har en mycket fin känsla. Framförallt är hon väldigt stabil och går verkligen att jobba med. Trots allt är hon bara drygt ett år än.
Janni har jag släppt några gånger. Lite ung än känns det som, hon behöver mer tid. Av vad man ser nu vill hon hellre driva än flanka. Det man kan läsa ut, ser bra ut. Hon är en himla go hund och väldigt social. Spot går framåt hela tiden. Han mognar allt eftersom. Man kan alltid lita på honom, han är underbar att ha med i fårhuset, lugnt och stabilt går det. Januari
Det är inte klokt vad tiden ramlar iväg. Vi har haft full lammning sedan i mitten av januari. Allt funkar mycket bra starka pigga lamm som kommer ut och är på benen bara någon minut efter de är födda. Än så länge bara två lamm som har dött. En var döfödd och en tog för lång tid så den klarade sig inte. Vet inte om det kan vara att jag gav tackorna en extra vitaminkur fyra veckor innan de började lamma eller det helt enkelt är tur. Det brukar alltid vara några som går bort pga av fellägen eller att det tar för lång tid, ja det är ju faktiskt tusen grejer som kan hända. Det är lycka varje gång det går bra.
Tyvärr fick inte Bell några valpar. Hon såg så rund ut ett tag att vi var helt säkra på att det skulle bli valpar. Men inte då, vad som hände är svårt att sia om men det är naturens gång. Hon krympte ihop det sista, man hör om tikar som resorberar foster men om det är skrönor eller inte vet jag inte. Tråkigt för alla de som beställt valp. Har man ställt in sig på att det ska bli valpar blir man rätt besviken när man inser att det inte blir några. Det positiva i det hela är att det är "snöfritt" så nu kan vi börja träna istället. Bell känns helt ok nu efter skadan så jag ska försöka köra igång henne lite försiktigt. Hon känns vältränad och stark efter all simmning. Jed han får vänta lite än, han haltar inte men känns inte alls så stabil som Bell. Men visst det är lätt att glömma han är nio år nu.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
